Antingen rider man bettlöst, helst tränslöst, med bomfri sadel eller barbacka, har hästen barfota och på lösdrift och tjatar NH till förbannelse.
Eller så rider man med all tänkbar utrustning, sålänge den färgmatchar, tränar för högre och högre tävlingar, har hästen uppstallad största delen av dygnet och inlindad i femtioelva täcken.
Nej, man måste faktiskt inte välja sida i den debatten. Det finns inget motsatsförhållande till att kommunicera med sin häst och samtidigt glädjas åt ytliga ting. Men, i min värld kommer alltid hästens behov före både min fjollighet och min frihetslängtan. Några direkta principer har jag därför inte, jag är öppen för det mesta sålänge det fyller en funktion åt ena eller andra hållet. Avskalat och naturligt är inte alltid det bästa, och bekvämlighet för människan behöver inte betyda otrivsel för hästen.
jag & Kenzo 2005
jag & Tiger, inför Hunterklass 2007
.




0 kommentarer:
Skicka en kommentar